Go Nanne, go Nanne!

Tack Hiawatha, för att du sparkade igång mig från bloggslöeriet! ;o)

Ikväll är det Nanne. Igen. Jag är ju långt ifrån ett MF-fan och ser det egentligen bara om inget roligare erbjuds och för att hänga med i debatterna efteråt. Vem sjöng sämst, vad handlade låten om och vad i hela fridens namn hade h*n på sig??
Men Nanne gillar jag. Nanne är en stor artist. Nanne är en av mina (få) förebilder.
Nanne skriver inte bara otroligt träffande texter fulla av budskap. Hon lider av scenskräck och beger sig upp på scen som om varje framträdande var det sista. Hela hon sprudlar av underbar energi och glädje. Hon har dessutom gått igenom ett helvete och hon står kvar! Nanne är ett släkte för sig och banne mig; hon har mer skinn på näsan än jag! :o)

Så ikväll ska jag sitta där. Full av beundran. Rytmiskt gungande och nynnande. Även om Nanne inte kommer med i ESC, så är hon Nanne!

Nattligt besök och mer snö!

I gårkväll och i natt rätades ett par frågetecken ut. Saker som jag innerst inne vetat om, men som nu blev väldigt uppenbara. Jag tackar för att jag fick kontakt med dig, jag vet vad det var värt både för dig och för mig. Du är välkommen här! Jag vet inte hur länge du var här, men det känns som du gått nu. Jag hoppas du finner den ro som du behöver och förtjänar. Lasta inte dig själv. Ingenting är eller var ditt fel.


Snön vräker ner ute och inte en plogbil i sikte. Saknar mitt Skåne där snöröjningen trots allt fungerar. Det är så oerhört tungt att pulsa i en massa kramsnö och vad som händer om ambulansen behöver komma fram, vet jag inte. Inte ens brandvägarna är plogade.
Shame on kommunen!

Ras-istiskt inlägg..

Jag är härdad, luttrad. Som rottisägare vet jag att folk hyser oerhörd respekt för min ras. Många gånger obefogat. Som tanten som stannade och klappade min rottisvalp 4 mån. "Åhhh, vilken söt liten hund du har!!" *Klappar på huvudet och pjoskpratar* "Vad ääär det för ras?" "Eh.. Rottweiler.." varpå tanten backar hals över huvud, piper över på andra sidan gatan och försvinner i fjärran.

När jag kommer med min rottishane så flyttar sig folk. Han bemödar sig inte ens att titta på folk och skulle inte få för sig att gå fram till någon. Går jag på bussen, så klämmer sig folk emot rutorna för att komma så långt ifrån honom som möjligt. Ok med mig. Jag vet vad jag håller i och jag respekterar folks rädsla och respekt för honom.

Sen är det tillfälle som får mig att skaka uppgivet på huvudet. Som i lördags, utanför det stora köpcentrummet. Någon hade bundit upp sin amstaff vid skjutdörrarna, så nära att halva hunden stundvis stod innanför dörrarna. Folk som passerade, visa de någon respekt alls? Nepp. Det var tom barn som gick fram och klappade, varpå jag fick ett smärre utbrott på föräldrarna till barnen. Inte för att det var just den rasen, utan för att man ALDRIG _ska_ gå fram till en uppkopplad hund. Ever!

Såg inte en enda som valde att gå genom andra skjutdörrarna. Alla tittade på hunden och fånlog, duttigulligullade med henne. Inte ens det FETA nithalsbandet verkade "avskräcka".

Så ja. Det är en utseendefixerad värld vi lever i. Folk går rätt upp och ner på utseendet. Att amstaff är minst lika "farlig" (jag vågar tom säga farligare med risk att bli ordentligt påhoppad) som rottweiler är oväsentligt. För amstaffen är liten. Folk läser tidningsartiklar. Läser "kamphund", "pitbull" och "mördarhund". När de läser "rottweiler" så har de en ras att koppla till. Alla vet mer eller mindre hur en rottweiler ser ut. Men folk vet inte alls hur en "pittbull", "amstaff" eller "kamphund" ser ut.

Jag blir ledsen å min gode väns vägnar. Han lever med sitt utseende emot sig. Min ljuvliga grabb.

Building a castle..

Kan verkligen inte låta bli att tänka på tokiga engelskmannen på "Extreme Home Makeover" nu i veckan som var. Han for fram som en riddare "on mission". I'm building a castle!! *S*

Har byggt närmare bestämt TVÅ slott. Och ett näste. Lego.. *Känner ömma fingrar* Eller inte original Lego, utan en billig version.
2 timmar, testa av tålamod, alla bitar på plats och tada! Tjusigt, tjusigt! :o)

Men varför får jag känslan att JAG tyckte/tycker det var/är roligare än barnen..?